Jag åkte hem till mina föräldrar idag, 10 mil bort. Min son följde med förstås-utan honom finns jag inte. Min pojkvän var trött på mig och ville inte vara med mig. Förstår det, jag vill inte heller vara med mig, jag är också trött på mig..
Sitter i skuggan och läser tidning och bara är. Pappa är snäll och frågar inte så mycket.Tycker bäst om att umgås med honom och och min lillasyster just nu.
Känner mig som en liten unge då pappa har gömt undan tabletterna och ger dem till mig på bestämda tider enligt nedtrappnings-schemat. Klarar inte av det själv. Känner mig inte bara som ett barn, utan också som en psykpatient.
Tog en tablett för mycket igår (undrar vilken tur i ordningen det var för återfall fast än dock första på tre veckor).
Mår åt helvete....
Den nya hippien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar