You turn my life around

Har varit pillerfri ett tag nu, känns bra men ändå tomt på nå vis. Vill ju vara drogfri men vill ändå känna mig rusig och hög (tyvärr). Så tråkigt att bara vara vanlig.
Hade möte med soc. i måndags. Hon verkade bra, hade jobbat säkert 30 år inom missbruk. Hon sa att tablettmissbruk är svårare att bli av med än heroin eller alkohol, känns ju upplyftande. Men jag ska väl visa att jag kan. 60 % klarar sig tydligen.

Never mess up again

Walk with me

En månad har gått gumman. En månad har du varit död...
Var är du? Vad gör du? Döden är livets svåra gåta. Ingen kan veta vad som händer, ingen kan berätta..
Fick jag ett tecken idag? Letar tecken hela tiden för att "se" om hon kommer till mig. Idag kom en fin fjäril (pärlemorsfjäril?) och flög runt mig. Den satte sig på mitt ben. Satt länge kvar. Jag gick in. Gick sedan ut igen och då satt fjärilen och väntade på mig (?). Den satte sig på nytt på mitt ben. Jag tror att det var du...
Ikväll åker vi hem, hem till Stockholm. Har lite ångest för det. Hur ska det bli? Där grät jag så fruktansvärt mycket. Där sitter ångesten över missbruket och döden i väggarna. Men jag kan ju inte gömma mig här på landet. Måste tänka: attack, som min älskade pojkvän säger.

Fool me in to belivening.

Tell me how to breath with no air

Har inte känt någon abstinens, kanske är det för att sorgen nu tar sådan plats i hela min kropp och själ. Kanske var det meningen att sorg skulle vara det som gör att jag blir av med mitt beroende. Snälla (vem som helst som bestämmer över livet och jorden), jag tar tillbaka mina droger och knarkar ner mig, låt mig bara få henne tillbaka! Snälla!
Orkar inte ta hand om min son. Orkar inte ha glädje runt mig, det känns så fel. Jag ska inte vara glad, min bästa vän har dött. Jag kan inte heller vara glad. Jag är knarkare och min vän är död....jag hann inte ens berätta för henne om mitt beroende. Vet hon nu?

So deep

You change`d my whole life..

Trodde inte att det skulle bli såhär...med något.
Jag trodde jag nåt botten, men det hade jag inte. En av mina bästa vänner, som jag betraktar som en syster, har dött. Det går inte att förstå. Hur gör man för att förstå, eller måste jag förstå? Måste jag förstå att hon aldrig kommer att kunna fira jul med min familj, ta hand om sin gudson (min son). Ska vi inte dricka the i hennes grodmuggar? Ska hon inte be mig torka av minsta lilla smula eller droppe på hennes diskbänk? Ska vi inte skratta tillsammans? Gå på stan och bete oss som fulla för att vi är så fnissiga ihop? När ska vi göra det? Aldrig? Det är för stort för att ta in. Kanske är lika bra det. Kanske ska jag låtsas att hon är kvar dit hon åkte och dog.....

Jag tänker på dig hela tiden Valencia.

TUB

Jag talar med Gudrun varje dag på TUB. Hon är bra, jag känner mig trygg med henne. Det känns som att inget är för konstigt för henne så jag kan verkligen berätta vad jag tänker och funderar över.

Många pensionssparar pengar, jag funderade på att börja pensionsspara piller! Fattade inte (ja, inte nu heller) hur jag skulle kunna klara mig på äldre dagar då tillgången till mina piller hade med mitt jobb att göra. Funderade på om jag kunde fejka en ryggskada eller nåt och på det viset få ut opiater.

Såg ett piller på gatan igår, Oxycontin. Den lilla rosa tabletten med 20 mg. Inte mycket effekt på mig skulle den ge. Min pojkvän fattade inte hur jag kunde hitta en liten, liten rosa tablett på gatan. Letar man så hittar man, sa jag (nej, det gjorde jag inte). Mitthjärta bankade på ordentligt i flera minuter efter att vi gått förbi pillret.

Say cheese.