En månad har gått gumman. En månad har du varit död...
Var är du? Vad gör du? Döden är livets svåra gåta. Ingen kan veta vad som händer, ingen kan berätta..
Fick jag ett tecken idag? Letar tecken hela tiden för att "se" om hon kommer till mig. Idag kom en fin fjäril (pärlemorsfjäril?) och flög runt mig. Den satte sig på mitt ben. Satt länge kvar. Jag gick in. Gick sedan ut igen och då satt fjärilen och väntade på mig (?). Den satte sig på nytt på mitt ben. Jag tror att det var du...
Ikväll åker vi hem, hem till Stockholm. Har lite ångest för det. Hur ska det bli? Där grät jag så fruktansvärt mycket. Där sitter ångesten över missbruket och döden i väggarna. Men jag kan ju inte gömma mig här på landet. Måste tänka: attack, som min älskade pojkvän säger.
Fool me in to belivening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar