Trodde inte att det skulle bli såhär...med något.
Jag trodde jag nåt botten, men det hade jag inte. En av mina bästa vänner, som jag betraktar som en syster, har dött. Det går inte att förstå. Hur gör man för att förstå, eller måste jag förstå? Måste jag förstå att hon aldrig kommer att kunna fira jul med min familj, ta hand om sin gudson (min son). Ska vi inte dricka the i hennes grodmuggar? Ska hon inte be mig torka av minsta lilla smula eller droppe på hennes diskbänk? Ska vi inte skratta tillsammans? Gå på stan och bete oss som fulla för att vi är så fnissiga ihop? När ska vi göra det? Aldrig? Det är för stort för att ta in. Kanske är lika bra det. Kanske ska jag låtsas att hon är kvar dit hon åkte och dog.....
Jag tänker på dig hela tiden Valencia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar